Idag hörde jag en kvinna ropa efter sitt barn:
"Damien!" och jag kunde inte låta bli att stirra storögt på hennes son som knappt såg ut att ha fyllt fyra år.
Vem döper sitt barn till Damien? undrade jag i mitt stilla sinne.

1976 kom skräckfilmen Omen som handlar om ett par som får en son som visar sig vara satans son. En riktigt elak djävul.
Och han döps till, just det, Damien.

Jag kan helt enkelt inte begripa det.
Det är ju som att ge sin son namnet Norman Bates,
eller kalla sin hund för Cujo.
Det görs ju bara inte.
(Eller, jo förresten, det görs ju faktiskt det. I Sverige finns det tydligen 235 Damien)

Själv heter jag Gunnar.